Bortom Act och ”det observerande jaget” – Att se verkligheten som den är

Inom modern psykologi, exempelvis Act (acceptance and commitment therapy) talar man ofta om det observerande jaget. Det ”jag” som kan se och observera yttre intryck och våra tankar och känslor som kommer och går. Att identifiera sig med det observerande jaget kan innebära en stor frihet. Vi är inte längre den där tanken som dyker upp och säger att ”jag är inte värd något”, eller den där känslan av ilska som plötsligt börjar strömma genom kroppen. Vi är den som ser, som observerar tankar och känslor som kommer och går.

Det finns en vanlig övning inom Act som kan hjälpa oss att komma i kontakt med det observerande jaget. Övningen kommer här nedan, prova gärna att göra övningen själv nu! Kommer det upp tankar och olika tvivel under övningen, så lägg dem bara år sidan och fortsätt helt enkelt med att följa instruktionerna.

 

Övningen – det observerande jaget:

Börja med att sitta bekvämt och avslappnat med ögonen öppna. Ta några djupa andetag och slappna av i axlarna. Sitt så en liten stund.

Lägg nu märke till något av föremålen framför dig, vilket som helst.

Notera bara att du inte är det här föremålet. Du är den som ser föremålet.

[paus…]

Lägg nu märke till något ljud omkring dig.

Notera att du inte är ljudet. Du är den som hör ljudet.

[paus…]

Titta på din hand

Notera att du inte är handen. Du är den som ser handen.

[paus…]

Titta på resten av kroppen

Notera att du inte är kroppen. Du är den som ser kroppen.

Lägg märke till din andning.

Notera att du inte är andningen. Du är den som upplever andningen.

[paus…]

Lägg märke till en känsla som den känns i kroppen.

Notera att du inte är den här känslan. Du är den som upplever känslan.

[paus…]

Lägg märke till en tanke som uppstår.

Notera att du inte är den här känslan. Du är den som ser tanken.

[paus…]

Vila nu en stund i det som ser, det som upplever allt detta; det observerande jaget. Vad är det här som ser och upplever allt egentligen? Har det några gränser? Har det något kön? Vad är det?

[paus…]

Vem är jag?

Iden om det observerande jaget har psykologin lånat från olika österländska visdomstraditioner. I tusentals år har man inom exempelvis inom hinduism och buddhism talat om ”neti, neti” (”jag är inte det, och inte det”). Inom de här traditionerna är det observerande jaget dock bara ett steg på vägen mot att se saker som de verkligen är. Bortom den som observerar och det som observeras ligger ett fält av frihet, du är det fältet. Det är från detta fält som både den som observerar och det som observerar reser sig. När vi nyfiket och öppet undersöker det observerande jagets innersta natur så försvinner det, uppgår i det som är. Det som varit här hela tiden, det vi har varit hela tiden.

Den indiske filosofen Ramana Maharshi menade att frågan ”Vem är jag?” därför är den ultimata frågan. Frågan som gör slut på alla frågor och som tar oss till ett varande innan alla frågor. Ramana kallade detta varande för tystnad. Att vila här, innan frågor, innan ”jag”, ”andra”, och ”världen” uppstått, såg han som den mest direkta vägen till självförverkligande. Han kallade detta för atma vichara, eller brahma vichara, utforskande av det absoluta (som vi faktiskt redan är oavsett om vi vet om det eller inte).

Andreas Å

 

Att läsa:

Act helt enkelt – Russ Harris, Natur och kultur 2011.

Be as You are, the Teachings of Ramana Mahashi – David Goodman, Penguin books 1985.

Det observerande självet – En jämförelse mellan österländsk mystik och psykoterapi – Arthur J Deikman, Natur och kultur 1986.

 

Dela den här artikeln

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *