Vad är andligt uppvaknande och andlig upplysning?

Det verkar som om allt fler människor har upplevelser där den vardagliga känslan av separation mellan de själva och omvärlden minskar eller försvinner. De vaknar upp till en större verklighet utanför deras tidigare begränsade föreställningar om sig själva. Ofta åtföljs det här perspektivskiftet av känslor av frid eller glädje, men det kan också kännas förvirrande och omtumlande. Ibland är upplevelsen tillfällig, men lämnar ändå ett djupt intryck på den som har dem. I andra fall blir det här nya sättet att vara en levande daglig erfarenhet.

Vad innebär det då att vakna upp? Det kan vara svårt att beskriva ett andligt uppvaknande i ord, då det till sin natur ligger bortom (eller innan) den tänkande delen av oss själva. Inom taoismen säger man därför; ”det Tao som kan sägas är inte den levande Tao.” och inom Zen talar man om fingret som i bästa fall kan peka mot månen.

 

Bortom kropp och sinne

Ett andligt uppvaknande kan nog därför enklast beskrivas i termer av vad det inte är, i vad som faller bort. Om vi sätter oss ner för oss själva en stund och försöker vara stilla är det första de flesta människor märker alla tankar som hela tiden uppstår och försvinner inom oss. De allra flesta av de här tankarna refererar antingen till oss själva (”Jag tycker faktiskt att…”) eller till andra (”Hon skulle inte sagt så”). Hela tiden pågår inom oss den här processen där vi aktivt med våra tankar skapar ett ”jag” som är skiljt från ”andra” och från ”världen” omkring oss. Alla dessa tankar utgår från vad man inom psykologin kallar ett grundantagande. Grundantagandet skulle om vi satte ord på det låta något i stil med ”Jag är den här kroppen och de här tankarna, åtskild från andra och från världen”. Det här grundantagandet kan också sägas ha en ”energi” i sig som yttrar sig som en upplevd känsla av separation och i ett motstånd mot det som är.

Ett uppvaknande innebär att vi får syn på det här grundantagandet och dess energi. När vi får syn på det här antagandet och förstår att det bara är ”ytterligare en tanke som uppstår och försvinner” och att energin bara är ”ytterligare en energi som uppstår och försvinner”, så blir vi fria att uppleva verkligheten och oss själva som vi i själva verket är; som en helhet och som en rymd. Något som ligger innan ”jag och andra”, ”innanför och utanför” och ”då, nu och framtid”.

Tillfälliga och permanenta uppvaknanden och upplysning

Ett sådant här perspektivskifte, där vår begränsade känsla av oss själva faller bort kan ske plötsligt, eller smyga sig på mer gradvis. Ofta kan skiftet åtföljas av starka känslor av frid, lycka, lätthet och energi. De här starka känslorna kan i sig vara transformerande och är förstås något att glädjas åt och att uppskatta. Men om vi inte ser klart finns en risk att vi tar känslorna för det, för själva uppvaknandet och glömmer den alltid närvarande stillhet som vi är och från vilken alla de här känslorna kommer. När känslorna sedan tar slut (vilket känslor alltid gör, de förändras) så är det lätt att vi tänker, ”jag har tappat det”. På så sätt gör vi uppvaknandet till en tillfällig upplevelse.

I stället kan vi lägga vår tillit till den stillhet, den tystnad som vi är innan det tänkande/kännande sinnet uppstår, och samtidigt vara nyfikna, öppna och fullständigt närvarande i den här föreställningen som kallas ”vårt liv”. Vi låter tankar och känslor storma som vågor över havet och vi vet att vi är havet och att de här vågorna också är en del av havet. Tankar av tvivel kan komma, men vi låter de bara vara utan motstånd eller identifikation. Vi är samtidigt stillheten  och vågorna; vi är rymden, värden, medvetandet och kroppen. Allt får vara med. Med en sådan attityd finns det en större möjlighet att det här skiftet blir permanent.

När vi är fast etablerade i detta tillstånd, och vårt ”lilla jag” antingen försvunnit, eller tacksamt gått upp i rollen som tjänare till vad vi egentligen är brukar man tala om andlig upplysning. Från perspektivet av den som är upplyst är dock alla sådana begrepp meningslösa och missvisande. Det finns ingen som är ”upplyst” och det finns ingen som är ”oupplyst” utanför egot och våra tankar. Det naturliga tillståndet är ett annat ord för detta varande.

Det finns som sagt mycket som talar för att upplevelser av både tillfälliga och permanenta uppvaknande har ökat. Internet och ökat utbyte mellan människor har lett till att information kring dessa frågor som tidigare nått ett fåtal (som munkar och asketer), nu kan läsas från din vanliga gamla dator vid köksbordet. Vi lever också i en tid med ökade existentiella utmaningar, där människans förmåga att förstöra för sig själv verkar nå nya höjder och där ihåligheten i ett samhälle byggt på konsumtion och kortsiktiga njutningar blir allt mer tydlig. Det får många att söka sig inåt efter lycka och visdom.

Har du egna erfarenheter av uppvaknandeupplevelser, eller ett mer permanent varande i de här tillstånden? Skriv gärna till mig om det i så fall, då jag planerar att skriva en bok/forskningsartikel om detta.

Andreas Å

Dela den här artikeln

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *